Då var vilan över. Nu har jag jobbat i lite mer än en vecka och man märker direkt hur skönt det är när alla rutiner kommer tillbaka. Det har varit mycket sena kvällar med barnen under semestern och även om det är härligt och mysigt så är det ändå skönt att ha den där lilla tiden för sig själv på kvällen.

Vi har haft nästan tre hela, härliga semesterveckor tillsammans och vi har hittat på en massa roliga saker. Höjdpunkten för barnen var nog när vi åkte till Göteborg och hälsade på några vänner och gick på Liseberg. Ska jag vara helt ärlig så var det nog lite av en höjdpunkt för mig med. Innan jag fick barn så gillade jag att åka mycket karuseller, men när Leo föddes så blev jag lite försiktig och vågade inte riktigt åka längre. Nu på sistone har jag fått tillbaka mitt mod och provar gärna på nya saker. Jag är väldigt nöjd med att jag åkte bergochdalbanan Helix, det var så himla härligt. Jag skrek och skrattade samtidigt under hela turen.

Innan vi åkte hem från Göteborg så åkte vi till Slottsskogen för att äta lunch och titta lite på djuren, men där var så mysigt med barnteater och annat att vi stannade i flera timmar och lekte på den fina stora lekplatsen och Liv fick rida, som hon tycker så mycket om att göra.

Självklart så har jag sprungit lite på semestern också, men inte så mycket som jag hade önskat. Jag började ju med en veckas bihåleinflammation, och oj vad snabbt man tappar formen. Jag sprang Wallanderloppet, som är 6 km, här i Ystad den 11 juli och det kändes helt ok. Jag sprang ganska lugnt och det blev ju inte någon större förbättring från förra året som jag tänkt, men det gjorde verkligen ingenting. Det blev mer som ett träningspass för att få igång kroppen igen.

Jag kände mig ganska trött i kroppen så det blev bara lite enklare träningspass innan det var dags för nästa lopp, Österlen Green Run, den 20 juli, där jag anmält mig till 9 km. Detta loppet går på Tomelilla golfbana och man springer då i princip enbart på gräs. Jag var inte alls taggad i början, men väl på startlinjen så kände jag att det här blir bra. Det blev det inte. Efter 3 km var jag totalt slut och jag var nästan på väg att ge upp, men jag slet mig igenom hela banan som var så tung. Jag var helt slut när jag kom i mål, men väldigt nöjd över att jag överhuvudtaget tog mig över mållinjen.

Efter detta så har jag varit ute på en del längre pass. Jag kommer att fokusera på att försöka springa längre, men lite långsammare. Jag känner att det är de långa passen jag behöver för att vänja benen så att jag inte tar slut i dem. Tiden bryr jag mig faktiskt inte om så mycket om längre, om jag ska vara helt ärlig. Jag är inte snabb och såklart vill jag förbättra mig, men jag vill inte jaga tider just nu. Jag vill bara springa och njuta av löpning och naturen runtom, det som gör att det är så härligt att vara ute och springa. Och med det sagt så ger jag mig ut på nästa pass.