Ja, men så sitter vi här jag och min 12-åriga dotter Tuva på flygplanet som tar oss till det stora landet i väster, The land of oportunities, The United States of America! Huvudsyftet med resan och själva anledningen till varför vi åker är naturligtvis Ironman 70.3 VM i Chattanooga/Tennesee den 10 september.

Men denna tävling kommer bara att vara en del av denna resa, som skulle kunna delas in i tre delar/veckor. Den första veckan (“Fredriks vecka”) består i att vi först imorgon kommer att hämta upp vår vän Fredrik Olsson och hyrbil på O Hares stora flygplats och se påbörja vår roadtrip ner till Oklahoma och träffa Fredriks vänner familjen Aloisio i Tulsa. På vår väg ner till Tulsa från Chicago kommer vi att korsa och också en bit köra på samma väg som jag och Ola cyklade på när vi 2010 trampade från New York till San Fransisco, då vi mycket pga Fredriks engagerade boendeletande kom i kontakt med många fantastiska människor och livsöden på den amerikanska landsbygden. Och kanske kommer vi också att återse nån eller några av dessa människor på denna resa med? Men om detta vet vi inget i dagsläget, då vi inte haft någon kontakt med några innan denna resa.
Efter några dagars besök hos the Aloisios i Tulsa (och förhoppningsvis fått smaka på restaurang Mondos berömda ravioli) så fortsätter vår roadtrip österut då vi vecka 2 (“Håkans vecka”) beger oss till Tennesee och Chattanooga, där vi hyrt en (som det verkar) fint belägen lägenhet via Air BnB precis vid Tennesee River, där jag förhoppningsvis kommer att kunna ta några simturer och känna på det varma vattnet och allmänt förbereda mig innan det är dags för tävlingen söndag 10/9!

Den sista veckan (“Tuvas vecka”) suktar vi efter efterlängtad sol då vi bilar ca 90 mil ytterligare sydost, ner till värmen i Florida där vi börjar med Orlando och planerat besök bl a på Disneyworld förstås. Sen avslutar vi nog med lite sol och bad på Miami Beach innan vi flyger hem till kalla Sverige där vi landar den 19/9.

Det är väl hur resan ser ut i stora drag, men vi har ganska mycket utrymme för improvisation då vi inte bokat mer boende än lägenhet anslutning till tävlingshelgen i Chattanooga. Jo, jag och Tuva bokade ju visst en hotellnatt i Chicago några timmar innan vi klev på flygplanet just till Chicago. Härlig framförhållning va! Haha! Men det känns som att det kommer att bli en bra resa för oss alla tre med många timmar utefter amerikanska highways där vi kommer att få se och uppleva landet lite från insidan tror och hoppas jag! 🙂 En bra mix av träffa vänner, tritävling och avslutande sol, lek och badsemester innan vi åker hem!

Men denna blogg är ju inte en resedagbok på det viset som jag skrivit resedagböcker på många tidigare resor, utan fokus här kommer naturligtvis att ligga på själva Ironman-tävlingen och uppladdningen inför denna! Men jag återkommer i kommande blogginlägg lite mer om hur upplägget har varit både på lite längre sikt, men även den senaste tiden på lite kortare sikt!

Förberedelserna för själva resan har väl inte varit allt för omfattande. Har väl tagit det mesta lite löpande. Bokade flygresan i maj, började packa igår! Haha! Jo, lite så var det. Framförhållningsmannen som nån kallade mig för…;-) Men packningen är ju inte så märkvärdig egentligen! Började med tävlingsutrustningen, men det är ju inte så mycket man använder. Men en sak man faktiskt använder är ju löparskor, och dessa gick icke att finna…Det visade sig att jag lyckats glömma dem på Alnö i lördags efter B3IT Triathlon Challenge och efter lite detektivarbete så hittade arrangör Jonas rätt på dem, så nu slipper jag springa barfota i en halvmara här i USA (även om barfotalöpning är väldigt poppis just nu!)

Nä, det som var krångligast att packa var i så fall cykeln i cykelväskan. Har fått låna en jättebra hård och ganska kompakt cykelväska av Davide, men priset man får betala för att få den så pass smidig är ju att tempohojen fick skruvas ner i molekyler! Men det kommer att vara en fin lärdom när jag har skruvat ner, ihop, ner och ihop den några gånger innan jag är hemma igen! Hade först tänkt vara med på ART’s klubbmästerskap i tempocykling kvällen innan avfärd, men det var ju en rackarns tur att jag prioriterade bort det, då det annars hade blivit en lång natt av cykel och övrig packning med om möjligt ÄNNU mindre sömn innan avfärd…För det blir ett långt dygn detta, då vi klev upp igår (onsdag) vid 7-tiden och inte kommer att komma i säng på vårt förbokade hotell förren tidigast ca ett dygn senare…Landar ca 18.30 lokal tid då klockan är 01.30 hemma hos er i gamla hederliga Svedala! Men vi har tagit oss några mini-naps här på planet mellan varven!

Hade en fikaträff med Triathlon coach Graeame i förra veckan då vi diskuterade lite vilket upplägg jag skulle ha under de veckor som var kvar från till tävlingen. Och jag har faktiskt medvetet kört på med ganska tuffa tränings och tävlingspass under den senaste veckan, med bl a Juniskärs swimrun, mycket ow-simning blandat med ART’s morgonträningspass på sporthallen, halvmara i högt tempo, hårda backintervaller i löpning, tempocykling runt Alnö, B3IT Tri Challenge-tävlingen på Alnö i lördags, ART-KM i linjecykling i söndags (första passet på linjehojen sen strax efter Vättern före midsommar), Måndagsklunga strax över timmen i måndags, och så ett avslutande simpass igår innan det var dags att packa väskorna och bege sig västerut idag! Så fr o m nu kommer jag att sänka intensiteten i träningen, utan att för den sakens skull vila precis hela tiden fram till tävlingen, vilket enl. Graeame skulle kunna få öderstigna konsekvenser, då man chockar en kropp med total vila som är van daglig dos av mer eller mindre hård träning. Det kan bli samma effekt som överträning menar coach G. Men några längre distanspass är det ingen ide att köra längre utan det kommer att bli några kortare men ändå ganska intensiva löp och simpass under den kommande veckan fram till tävlingen! Men EFTER tävlingen är det nog inte omöjligt att jag “chockar” kroppen med en träningsfri vecka i Florida! Fast man ska ju aldrig säga aldrig…Kan ju vara mysigt att smyga iväg på ett löppass nån tidig morgon längs med Miami Beach…;-) Men cykeln den får ligga där i lådan både före och efter tävlingen kan jag lova! Därför känns det extra bra att jag har kört på så pass hårt just med cyklingen strax innan avresan! 🙂

Ok friends, snart dags för landning på O’Hare Airport i Chicago. Känns ju superspännande! Sen återstår det väl att se när jag har tid och möjlighet att posta detta inlägg. Lär ju vara bra trött innan huvudet får landa på kudden ikväll efter att ha “dygna” som kidsen säger när de är på LAN-party! Sen väntar ett intensivt dygn i Chicago innan vi påbörjar vår lilla roadtrip! Men häng gärna med på vår resa här i bloggen och extra kul är det förstås om ni skriver en kommentar! Äventyret väntar! Nu kör vi!