Så var det dags för race! Imorgon bitti (söndag) kl. 09.23 Tennessee-time (kl. 15.23 svensk tid) går startskottet för min agegroup i Ironman 70.3-world championship 2017 här i Chattanooga/Tennessee! Alla förberedelserna är gjorda och nu är det bara att vänta in morgondagen and race with a smile! 🙂 Över ett år av fokuserad träning just mot detta enda mål med hjälp och stort stöd från min kompetenta coach Graeame Stone! VM. Ironman 70.3. USA. Känns stort! Och jag hoppas att kroppen håller ihop imorgon, för det har varit problem sen vi kom hit för ca 1½ vecka sedan…

Vet inte vad som hände egentligen. Har ju kunnat träna utan några som helst problem under hela det senaste året och även året innan det. Visst körde jag på ganska hårt en period innan vi flög över, men har ju absolut inte haft några känningar what so ever, t ex på B3IT-Tri Challenge eller ART-linjecykel-KM 3-4 dagar innan avresa. Men ganska direkt efter jag och Tuva hade landat i Chicago den 30/8 så hade en känning på insidan av mitt högra knä. Då jag trodde att det bara var att jag hade suttit lite länge på planet, så tänkte jag att det snart skulle gå bort. Och jetlaggad som jag var så vaknade jag vid 4-tiden lokal Chikacotid och drog ut på en löptur i mörkret. Hade då en bra känsla och kände inte av knät allt för mycket. Det var en härlig löptur kan jag lova! Att få komma ut och se sig omkring efter en lång resa när jag landat i ett nytt främmande land kändes spännande. Men knäontet ville inte ge med sig och det blev värre under den långa sightseeingdag som jag och Tuva hade i Chicago downtown. Det kan ju ha varit så att jag under den dagen av långa promenader inne i stan förvärrade min knäskada? Jag gick över 35000 steg den dan såg jag senare på min klocka. Men vad som utlöst det har jag ingen aning om. Men nån typ av överanstängning måste det ha varit hur som helst.

Vi plockade upp Fredrik på flygplatsen dagen efter vi anlänt och vi påbörjade vår roadtrip mot Oklahoma. Vid det första övernattningen hade de en jaccuzzi som jag och Fredrik genast måste prova, medan Tuva stannade på rummet och gjorde All American Slime som vi köpt ingredienser till sen vi landat! Jaccuzzin var nice, men när jag provsimmade i stora poolen kändes det inte alls bra i mitt onda knä…INTE BRA! Dålig start och känsla inför min tävling…Skulle jag hinna läka ihop på de 10 dagar som återstod var frågan… Efter att rådgjort med coach Graeame bestämde vi för att jag måste försöka vila så mycket som möjligt och kyla med is så ofta jag kunde!

Och det var precis vad jag gjorde under våra tre dagar hos våra vänner Rob och Mike Aloisio i Tulsa/Oklahoma! Och jag tror att vila och is gjorde susen! Dagen innan vi for därfrån så provsimmade jag i en pool där vi var och badade och då började det kännas hyffsat igen! Hoppet levde! Skönt! Sen bilade vi till Memphis/Tenneessee i tisdags där vi gjorde ett besök på Graceland innan vi bilade ner hit till Chattanooga/Tenneessee där vi nu bor i en stor lägenhet på 4 rok precis vid Tennessee-river, där f ö simningen också går av stapeln imorgon!

Fr o m att vi kom hit till Chattanooga i onsdags har jag inte haft mer än väldigt små känningar i mitt onda knä, och nu hoppas jag att det även skall hålla hela vägen in i mål imorgon!
I torsdags morse åkte jag in och testade simbanan. Det var sjukt strömt! Det tog typ 9 minuter att ta sig motströms upp till vändningen vid en boj och sen bara under halva tiden tillbaka medströms! Men nu tror inte jag att jag skulle ha några jätteproblem att simma i denna motström, men det var verkligen folk (mestadels i de äldre AG) som stod helt stilla på fläcken när de försökte simma mot strömmen! Och detta också det stora samtalsämnet bland de svenskar som jag träffade efter jag simmat klart! Så det var en stor lättnad som möttes av aplåder senare samma kväll när man på racebriefing meddelade att man hade pratat med kraftbolaget som äger dammen en bit uppstream och de hade lovat att minska ner på vattenmängden med betydligt mindre strömmar som följd! Kändes ju helt ok! Men jag vet också att det fanns de som tyckte detta var synd då duktiga simmare skulle ha en klar fördel ju starkare strömmarna var!

Ganska mycket svenskar här! Tror det är ett 40-tal som tävlar. Och i torsdags var det ganska många av oss som var med i “Nations parade”, vilket var kul! Efter den var det välkomstbankett på Conventions Center som jag och Tuva gick på. Inget litet ställe kan jag lova! Vet inte exakt hur många som tävlar denna helg, men jag tror det var ca 1700 tjejer som körde idag (första gången de kör separat dag) och sen är det nog minst det dubbla av oss killar som kör imorgon!

I torsdags infann det sig ett visst stressmoment när jag hade problem att få ihop min cykel! Styrlagret var helt glappt hur jag än skruvade! Assisterande mekaniker Fredrik laddade hem monteringsanvisningen för cykeln och då insåg vi att det fattades en lagerring till styret som gjorde att det glappade flera mm! Rev hela väskan och såg då att den ringen hade ramlat under själva stoppningen till cykelväskan där den låg och gömde sig i ett hörn! Pust! Sen gick det som smort! 🙂

Provade att cykla de inledande två milen på cykelbanan igår. SJUKT brant och lång stigning efter ca 5 km! Stiger ca 400 höjdmeter på bara några km! Vet inte hur många procent den är på men en bit över 10% kändes den som iaf, vilket är mycket. Hörde nån sa 21% på nåt ställe, men det får jag nog ta med en nypa salt, då detta är otroligt brant! Men Jönköpings lilla inledande backe kan defenitivt slänga sig i bergväggen i a f, den saken är säker! Gäller att hålla igen lite på krafterna här. Hade svårt att ligga under 300 watt när jag provcyklade backen igår, så det är lätt att bränna ut sig här känns det som. Graeame tyckte att jag skulle köra mer på känsla än på wattmätaren här…Sen blir det lite rolling hills upp och ner fram till ca 36 km innan det bär av neröver, och då är det branta nedförbackar vi snackar om…Jag rullade neröver i en bit över 70 km/h igår och då var detta inte de värsta nedförsbackarna heller vad jag har förstått…

Sen gäller det bara att hålla ihop löpningen på den avslutande halvmaran då! Om allt känns bra, så kommer jag att försöka ligga under 4.45 min/km som jag gjorde i Jönköping, men värmen kan komma att ställa till det. Idag var det ca 29 grader i skuggan på eftermiddagen och imorgon skulle det bli varmare, så det kommer att bli tufft! Känns lite jobbigt för mig som brukar kunna drabbas av krampkänningar mot slutet. Har laddat med Enervit GT-tablettrör och så en dryck vi fått här som heter Hot Shot och ska vara effektiv mot just kramp!
Måste tänka på att äta och dricka så mycket jag kan och hela tiden! Har laddat cykeln med enervit gele och kommer även inledningsvis att ha med mig Enervit sportdryck på cykelflaskan!

Min age-group startar sist av alla, kl. 09.29, men jag måste trots detta att vara inne före 07.30 då proffsen startar för efter det har jag inte tillgång till min cykel längre, vilket jag måste ha för att sätta på cykeldatorn, fylla vätska och pumpa däcken!
Så nu är det sleeping-time för min del! Ville bara skriva en sista uppdatering innan start. Har dock inte tid att lägga in några bilder till detta inlägg ikväll då det är sleeping time för mig snart! Håll tummarna för mig där hemma! 15.23 svensk tid hoppar jag som sagt ner i Tennessee River! Utförlig racerapport (MED bilder) kommer senare!

Visst känns det pirrigt, men å andra sidan så känns det som att jag har gjort detta förr! Två Ironman Kalmar, två Ironman 70.3 i Jönköping för att inte prata om alla Vansbro HIM-distanser och lokala småtävlingar! Och träningen har jag ju inte slarvat med, så nu längtar jag efter att bara få komma igång och göra min grej! Och så har jag ju världens bästa support-crew med mig i Tuva och Fredrik som kommer att stå efter banan och heja på! Och så känner jag att jag har ert stöd hemmifrån med, vilket jag tackar så ödmjukast för. Shit vilken resa detta är! Nu kör vi! Let´s give the Iron man!
C ya on the other side of the World Championship! 🙂